Riksinventering av berguv 2019-20

Bakgrund

Från flera landskap kommer rapporter om en kraftig minskning av berguven. SOF BirdLife Sverige har därför beslutat att följa upp arten genom att genomföra en riksinventering av arten 2019 och 2020. Anledningen att inventeringen görs under två år är för att berguven i norra Sverige är beroende av sorkpopulationernas fluktuationer mellan olika år. Under ett dåligt sorkår hörs betydligt färre ropande uvar än under ett bra sorkår.

Historik och tidigare riksinventeringar av berguv

Berguven har vid sju tidigare tillfällen varit föremål för riksinventering. Den första gjordes 1943 till 1948. Berguven fridlystes 1950 eftersom den uppvisade en minskande förekomst med bara 455 par. Under 1960-talet drabbades många rovfågelarter och berguv av förgiftning bl.a. med kvicksilverbetat utsäde. Nya riksinventeringar gjordes därför under åren 1964-65 och 1974-75. Resultatet från de inventeringarna var nedslående och visade att berguven hade minskat kraftigt och beståndet var vid denna tid under 200 par i landet.

Läs vidare på:

www.birdlife.se/rapportera-in-berguvar

Inventeringsstart -19, Östergötland

Den 15/2 inkom den första rapporten om ropande berguv. Det var en hane från ett tidigare känt tillhåll, som hade kommit i gång. Han lät sin stämma ljuda ca. trekvart mellan 17.00 och 17.45, vilket kan tyda på att han ännu inte kommit i kontakt med någon hona...

Nästa kväll, den 16/2, var jag själv på plats hos ett tidigare känt par och de lät mig inte vänta länge. Först hanen, sedan honan tutade svarande varandra i ca. 5 min mellan 17.05 - 17.10 innan de tystnade. Detta är typiskt för ett etablerat par, medan en ensam hane kan ropa långt efter det att ljuset övergått i totalt mörker.

Tiden går och 10 dagar senare ropade hanen solo i ungeför 20 min. Möjligen hördes honan svagt mellan hanens dova och taktfasta rop.

Nu i medio av mars har ytterligare ett antal revir konstaterats, de flesta med både hane och hona aktiva. 

Inventeringen så långt

Nu när säsongen i stort sett är avslutad, kan vi här på ostkusten se fram emot ett tillfredsställande resultat i och med att enbart mina inventeringar inbringat 7 konstaterade häckningar med sammanlagt 17 säkra ungar + ytterligare 7 besatta revir med åtminstone 8 troliga ungar. Så sent som i mitten av juli inkom rapport om ytterligare en häckning med minst en tiggande juv. Riket i övrigt uppvisar tyvärr betydligt sämre resultat: i stockholmstrakten pekar man på en halvering av beståndet och västsverige och Norrland uppvisar så gott som berguvtomma områden. Bättre har det gått i Västervikstrakten, där larsgunnar Nilsson rapporterar följande:

Resultat från årets inventering av berguv i Västerviks kommun

Året blev det bästa året för berguvens häckning i kommunen under de sex år vi inventerat. Vi har funnit 14 lyckade häckningar och totalt 30 ungar av vilka 27 har ringmärkts. Det lyckade häckningsresultatet beror på god födotillgång och gynnsamma väderförhållanden under den känsliga häckningsperioden mars till och med maj. Medelantalet ungar per lyckad häckning är därmed 2,14. Enligt Viking Olssons studier behövs minst 0,6 ungar per par och år för att hålla populationen i balans. Förra året var ett bottenår med endast en lyckad häckning med en unge i kommunen. Årets ungar är därför ett mycket välkommet bidrag till berguvspopulationen. Vi återkommer med mer information kring årets resultat i nästa Fåglar och fågelmarker i Tjust.

I riket i övrigt verkar närvaron vara vikande i och med att stockholmstrakten rapporterar halverat bestånd. Även västsverige och Norrland tycks ha tappat en stor del av den tidigare populationen. Inventeringen fortsätter dock även nästa år, så ännu finns hopp om återhämtning.

2020:

Nu ser vi fram emot årets uppföljning av fjolårets resultat. Redan i medio av februari var aktiviteten på flera lokaler i gång med ropande uvar, både ensamma hanar och par. Den gynnsamma vintern bör ha bidragit till god överlevnad hos både de gamla paren och fjolårets ungar. Vi hoppas på ytterligare en god säsong. 

2020

Så långt (6/6) pekar inventeringsresultatet på ett liknande förhållande som 2019 i de östra delarna av Östergötland. Beståndet kan nog anses som relativt stabilt med en och annan nyetablering som kompensation till något försvunnet par eller utebliven häckning hos ändå närvarande uvar. Det är inte ovanligt att ett framgångsrikt år följs av sabbatsår och tvärtom. Här: ringmärkning av ungar i bergtäkt. Honan, som märktes 2019 återfanns tyvärr död i Norrköping den 15/7 2020. Se under "Holkhäckning"!

När nu midsommaren har passerat utan större åthävor och vi befinner oss i slutet av juli kan en kort summering av 2020 års resultat presenteras för östra Östergötland: 23, kanske 25 ungar, varav tio blivit märkta. Tyvärr har två ytterligare ungar dött av okänd anledning, möjligen genom predation av havsörn. Den ena var helt försvunnen, medan en kvarvarande återfanns död. Dödsorsak kommer så småningom att medde-las av Riksmuseet, men då den verkade onormalt lätt kan man misstänka svält. Kanske någon av de vuxna uvarna omkommit på något sätt. Båda ungarna hade hörts tigga (på dagtid) en vecka tidigare, något som kan styrka svält-teorin. Någon av förädrarna kan ha omkommit på något sätt...

Inventeringen klar

I senaste numret av VF (Vår Fågelvärld nr 1/2021) presenteras resultatet av den riksomfattande berguvinventeringen 2019-2020. En sammanfattning har här saxats från Bird-life:s hemsida:

15 februari, 2021

Berguven minskar i Sverige - minskad bytestillgång kan vara en bidragande orsak

Berguvstammen har halverats i Norrland de senaste 20 åren, men det finns också områden i Sverige där den ökar, som i Skåne och på Gotland.

BirdLife Sveriges landsomfattande inventering av berguv under 2019 och 2020 är klar. Hundratals ideella fågelskådare har tillsammans inventerat berguvar under två år för att kartlägga förekomst och utbredning i Sverige. Efter populationstoppen 1998–1999, till följd av räddningsaktioner med avel och utplantering, har det varit en minskning nationellt på 23 procent från 612 revir till 458 revir. Minskningen är tydligast i Norrland samt i inlandets skogslandskap. I Norrland har det skett en halvering av arten de senaste 20 åren. Situationen är bättre i södra Sverige där vi noterar en ökning i Skåne och på Gotland, och en stabil stam längs svenska ostkusten från Stockholms skärgård ner till Västervik. Minskning sker dock även i vissa regioner i södra och mellersta Sverige t.ex. i Dalarna och Värmland.

Orsakerna till förändringen är förmodligen flera. Den viktigaste är troligen bristen på gnagare med uteblivna sorktoppar i norr. Detta kan bero på dåliga vintrar med omväxlande varmt och kallt väder som orsakar mycket isbildning i markskiktet, vilket inte är gynnsamt för gnagarna. En annan orsak är att den lättåtkomliga födobasen av bruna råttor och andra gnagare har minskat genom nedläggning av mindre soptippar och en förbättrad hantering av avfall på deponier. Minskat antal jordbruk och förändrade metoder i jordbruket kan också vara en bidragande orsak.

Fortfarande finns det även kvarstående risker för berguv i ledningsnät, i trafiken, samt genom förgiftning av t.ex. råttgifter. Mer forskning behövs vad gäller dessa risker samt hur födounderlaget påverkar häckningsframgång för berguven i Sverige. Se även notis nedan!